ingen kommentar

Mjaa, vet att jag varit riktigt dålig på att uppdatera här. Riktigt jävla dålig. Men en massa har hänt. Bla. har jag och Annika skaffat lägenhet, så för tillfället sitter jag i en trea på 81KvM i västra berga. Annika är i U.S.A nu också. Har vart borta i ett par veckor och kommer inte hem förns i juni. Saknar den token såklart!
Men det är sjukt najs här! Så jävla najs med egen lägenhet! Bo i stan! ..och lugn och ro! ;D
Jag har också varit uppe i Enköping. På infohelg inför lumpen! Gudars vad peppad man blev då! Riktigt roligt var det! och så fick man med sin sina kängor hem också! :) asbra, så hinner man gå in dem litegrann!

------

Annars vet jag inte riktigt med allt&inget.
okej, lite som vanligt haha. men ja.
sprang på den här låten. tyckte att den passade in lite:



May it be an evening star
Shines down upon you
May it be when darkness falls
Your heart will be true
You walk a lonely road
Oh! How far you are from home

Mornië ut¨²lië (Darkness has come)
Believe and you will find your way
Mornië alantië (Darkness has fallen)
A promise lives within you now

May it be the shadow's call
Will fly away
May it be your journey on
To light the day
When the night is overcome
You may rise to find the sun

Mornië ut¨²lië ( Darkness has come)
Believe and you will find your way

Mornië alantië ( Darkness has fallen)
A promise lives within you now

A promise lives within you now

qiwdijwaeufhilxmihfaduhisahdsdwijha ewfhw roqw3c859ou4i1V'%Ä

GUDARS I HELVETE VAD ARG JAG BLEV PÅ MIG SJÄLV NUUU!!!!!!!!!!

HADE SKRIVIT ETT RXTREMT JÄTTEBRA INLÄGG OM DEN HÄR JÄTTEHÄRLIGA LÅNGHELGEN I STOCKHOLM O SÅ RÅKAR JAG SKRIVA ÖVER DET. SÅ DET FÖRVINNER
ÅÅÅÅHHHH. ÄR SÅ ARG OCH LEDSEN (JÄVLA HUMÖRSVÄNINGAR/HORMONER)

JÄVLA HELVETES SKIT. JAG ORKAR INTE!

.....DET VAR SÅÅ BRAAAA!
 FUCK FUCK FUCK FUK FUCK FUCKKQWOPIhaer 01945 epuåi34 3r7g254e!"#€%#&#"!4t31 €#% YTRT€

Mja, jag vet. jag ligger rätt efter i mina uppdateringar. SKÄRPNING!

lör. 14/3
Lilla Robin (eller mja, så värst liten är han ju inte den där...) hade ju gått o skaffat sig egen lya på vasavägen. Självklart skulle den invigas och helg efter helg annonserade han med inbjudningar tills sin inflyttningsfest via facebook. ..men som jag skrev, helg efter helg. Det var nämligen på att Robin hade satt ett tatum för flera veckor sedan, men att han sedan ställde in pch sköt upp det till nästa helg, sedan en vecka till... och sedan tillslut landade han på den här fredagen iaf och vi var en drös med folk som, glada i hågen och nyfiken på hur han bodde som dök upp.

Dessvärre var inte min nu så trogne vapendragare Annika hemma just den helgen, nä hon hade dragit till fjällen med sin familj. Inte heller dejvid kunde närvara, eftersom han rest ner och besökt linkan veckan innan och befann sig nu arbetandes tillbaka i stockholm igen... Alex skulle ha egen fest o sen utekväll och sen visste jag inte så många fler....

Men som de flesta vet är jag ju inte den som drar sig för att festa så, va faan. Ja åkte dit på vinst&förlust som man brukar säga och tänke att jag antagligen skulle känna igen någon där och om inte annat brukar ju alkoholen göra sitt :)

Jag möter Robin på gatan utanför hans port, där han hälsar att det var kul att jag dök upp osv. han ger mig portkoden och förklarar att han måste åka iväg en stund för att hämta lite folk till festen. "Men det är bara att gå in, och var inte blyg Sanna! :) "
Nähä, jag skulle bara kliva in i en lägenhet som jag aldrig varit i förut, hos en människa som jag inte känner särskillt väl och sen "inte vara blyg" bland en drös med folk som jag ALDRIG sett och klockan var typ bara 21 :S tjeeeeena...!?
Men, men. nu var jag ju redan utanför så, lika bra att pallrsa sig in i värmen...
Väl där inne tittar lite folk lite småkonstigt på mig o säger att robin inte var där för tillfället. Jag förklarar med ett osäkert leende att jag precis mött honom utanför och att han uppmanade mig att inte vara så blyg. hehe Sen sträcker jag fram mitn hand och går runt och hälsar på de kanske 6 personerna som var där och  jaaa, sen vart det kanska tyst, med undantag på gamla knäppa Rally-låtar som spelades på stereon. Jag slår mig iag ner i en soffa vid TV;en brevid den sista personen som jag hälsat på. Tror att han hette typ Karl-Oscar. Han kände tydligen igen mig iaf! :O och sa att vi hade hälsat på varann och pratat tidigare, ute på krogen (platens) nån kväll. Mjaa, sen är ju mitt minne som de är.. och det var säkert en massa alkohol inblandat även den kvällen och kompisars kompisar som man hälsar på, på krogen brukar man ha en tendens att inte lägga på minnet heller.. så, jag satt där och kände mig lite fånig.. Men han var rätt trevligt ändå så de gjorde inget :)
Jag drog ett par öl och så småningom dyker Robin upp igen och sen Mange och hans brorsa och Ludwig och Robertg och . Jag kan ju inte påstå att jag känner de pojkarna så väl igentligen, men jag hade träffat och pratat med dem typ nån/några gånger innan så det funkade fint :) även Angus släntrade in lite senare på kvällen.
Satt mest i soffan o snackade om ingenting med pöjkarna och sjöng lite kareokey och skrattade med Robins "syster" Hanna som ja kände igen från Ljunkan/balen/hennes ex.
I de stora hela var det en soft kväll :)
Slutet av kvällen satt jag och snackade om lumpen och om hur mkt softare de brukar va att sitta o snacka med killkompisar än med tjejer (mestadels) med Ludivg, som typ var den enda på festen som var helt nykter :P
Sen ringde Alex, han hade tröttnat på krogen, han ville göra nått annat. Jag gav luren till Angus och när jag fick tillbaka den var det klart att Alex skulle ta sin cykel ut till Lambohov för efterfest. Eftersom att jag nu var så bra vän med Ludde så fick ja också skjuts ut av honom tsm med en hel hög folk i världens minsta bil. (hahah)
Sedan var de ja, alex, angus och två tjejkompisar+en killkompis (som ja inte hade hälsat på festen) till angus som chillade lite i hans (också nya) lya. Den var fräsh!
Dock var det inte så livat och jag och alex skulle ju faktiskt upp rätt tidigt på söndagen för att dra på balträning. Så vi drog och Alex skulle försöka skjutsa mig. Men med hans skjuts-skills och promillen i blodet som vi båda hade en del av så ramlade vi i en hög med cykeln överst och låg o asgarvade på marken utanför angus port i typ 10 min. Vi försökte igen men de gick ungefär lika illa, hahah men roligt hade vi när vi försökte ta oss hem alex&jag endå. helt klart!
När vi komit upp från tunnlarna under rydsrondellen fick vi vårkännslor när vi såg solen gå upp och hörde fåglar sjunga.
Det tog oss ungefär 2 timmar att ta oss från lambohov till stan med cykel.... HAHA
hungriga, kalla och trötta var vi :)

Det var de!

Oj, känner att jag har vart rätt dålig på att delge mina historier som jag vet att ni alla ju väntar på!
så nu ska jag uppdatera, -jag vet, visst känns de lite som julafton?

tors. 26/2
Jag var sugen på att bara sitta o snacka skit/filosofiera/fyllesnacka utan igentlig mening. som ventilation eller nått sånt mest. Kom överrens med Alex att vi skulle sitta i hans lägenhet och pimpla some vine och lyssna på musik.
Det blev en stark start på kvällen, då Alex, som den vän han är skulle vara snäll o möta mig vid bussen. Haha, men ack, jag hade gått av vid tinnis medans han stod o väntade ensam vid köpman ^^.
Vi hittade varann iaf och Alex kom på att det skulle vara väldans smaskigt med chips till och det tyckte jag var ett bra förslag, så vi gick till netto och jag låtsades att det var vår/sommar och dissade jackan ;)
Efter nått tag ringde Annika för kvällens godnattsaga, fortsättning på Pelle Svanslös. Hon blev lite ledsen i ögat då våra omdömmen på andra sidan luren börjat svaja o vi la in konstiga kommentarer och koncentrationen var inte på topp. Men lite kul hade hon nog ändå åt oss fyllon.
Efter varsin liter + några glas av ett nyöppnat paket (ja vi drack ur tetra, körde på de billigaste ;D) så vaknar vi upp och undar vem fasen de var som bäddade ner oss, stängde av musiken och drog för gardinerna.
Vi kom fram till att det måste varit Alex goda granne Erik -den trevlige pricken! som hade haft överseende nog och hjälpt oss framåt småtimmarna. För inte fasen var de vi! ;O

lör. 28/2
Mötte Annika på rese, tillsammans tog vi bussen till gamla tanneforsvägen där vi klev av och hann komma precis samtidigt som micke och kim till mickes lägenhet. Grabbsen käkade pizza och vi startade kvällen med valfri medtagen dricka. Vin, öl, cider.... De var rätt lugnt, vi fyra gjorde inte så mkt, slölyssnade på musik och försökte hälla i oss en del innan vi skulle vidare. Tillsammans gick vi till Åhyddan, där vi sedan mer eller mindre splittrades.
Som vanligt var det massa massa folk där och man blir alltid lika förvånad när man är där att man faktiskt känner igen en del filurer! :)
Vi tyckte att det var rätt passande att sitta i de där bilsätena på övervåningen och dricka lite öl. Det var en bra plats där vi  hälsade på some folk o kallpratade lite med div. människor. Annars sprang vi lite fram och tillbaka o pratadade med människor i toalettkön (klassiskt) och utomhus lite då&då. Det var såklart också ett live-band och de var mysiga :)
Annika och Sanna tyckte att det var lite dåligt drag, alla stod lixom runt omkring o nickade lite till takten... Men vi trängde oss längst fram och började dansa med en tant o en gubbe :D Det var kul! :D o så blev fler och fler folk danssugna (såklart!).
Mjaa, efter en stund när vi stod ute så borde vi nog ha insett båda två att vi borde lägga av för att de inte skulle bli alltör mycket, dock var det bara en av oss -Annika med gulligaste fyllehickan ;) som kännde att det var dags  att dra hem. Och jag kännde att ja inte kunde dra för ja hade alla mina grejer hos micke osv... så jag stannade ensam kvar. Vid de laget hade ja ingen aning om var de andra grabbsen var så de kunde inte gå annat än utför...
När min vapendragare Annika hade gått så var den enklaste vägen till en ny vän att köpa en. En Carlsberg. (det hade ju räckt där utan igentlgien, men ja. vad gör man inte för lite vänskap?) Sedan fick jag en del "riktiga" vänner men ja, vet väl inte om de var mycket att hurra för. haha  de bjöd mig på öl o shots så. Men haha ja, sånt är ju alltid trevligt ändå ;D
När natten började dra mot sitt slut fick ja reda på att Micke & co redan hade dragit, till Max. O där satt de hela gänget, Micke, Kim, John och Robin. I mitt tillstånd då och med tanke på att jag då var helt ensam o de var svinigt kallt ute så var jag inte glad inte, haha de var nån slags blandning mellan arg och ledsen tror jag. ,
 jag är ledsen att jag inte kan återge i så mkt detaljer men efter att annika dragit så är allt väldigt väldigt luddigt. så också min promenad efteråt.
Iaf promenerade jag ensam bort mot gamla tannefors vägen, minns att de gick en kille i min egen ålder en bit framför mig, så ja gick ifatt honom o beklagade mig. han gav mig en tia till en taxi (hallå?! PUCKO!) men aa, de var väl en snätt gest endå I guess :P
Sen intog jag åter min plats på trottoaren ett par meter bakom killen, o efter ett par minuter gick jag ifatt honom igen o frågade om vi inte kunde göra sällskap så slapp båda gå där helt ensama. hahaha ja, vad skulle han svara på de just då?  Så ja, där gick vi två och jag tror att han mest var tyst o längtade efter att komma bort från den där knäppa, jättefulla tjejen som gick brevid om ömsom grät ömsom skrattade och mest beklagade sig över sin ensamhelt och kylan.hahah stackars kille.
Vi skildes åt vid järnvägsövergången och jag gick och satte mig utanför mickes port och var 100% säker på att jag skulle frysa ihjäl.
Grabbarna dök upp o vi kunde gå in och jag minns att john då  typ småbråkade med mig för han ville ha den baby-blå filten som jag fått låna av micke och sen somnade jag som en stock i sängen.
Hade en drös med blåmärken efteråt <3


Ännika&Sänna i Mickes kök.

Serrisöt, mitt minne pallar inte att jag är såhär snäll xD
hahahahaha
letade järnet, vände uppochner på hela jävla huset, kollade i varenda jävla väska, under allt som har ben, bakom tvättmaskinen i allas guarderober tom bland mina lakan har jag letat, just för att den kan ha hamnat någon stans av misstag.
fick sen ge mig och inse att jag troligtvis glömt min t-shirt hemma hos någon.
vilket de inte hade varit de lättaste, den hade kunnat vara i sthlm(hos martin), i höör (hos mina kusiner), i kristianstad (mönstringskontoret), borlänge (från när vi var i romme), nybro (ewe sen nyår), i marocko (ve och fasa!) eller varsomhelst annan stans där jag varit och yrat i östgöta-krokarna!!!!!!!

För att dra mig någelunda till minnes började jag beta igenom gamla bilder för att se vart jag, med bildbevis hade den senast.
då hittar jag den, på en fin bild av två vänner. jag och madde sitter och dricker öl på stångebro väntandes på våran kära lasse. då, slår det mig att jag köpte en lasse-t-shirt och lånade ut min "make music not war" till en frusen madde som den trogne vän jag är!
Jag ringer henne, utan svar.
Skickar sedan ett sms att hon måste ringa mig, för det är viktigt!
Jag hoppas att det är slutstationen, att hon har den. att mina grumliga tillbakablickar stämmer och att den ligger snyggt och prydligt i Björsäter.
Och visst gör den väl det :) vilken lättnad när hon ca. 30s. senare ringer upp mig och skrattar :D
Gudars skymning säger jag bara... ! hahaha
(det är tur att man kan oroa sig över mindre när man är arbetslös osv)

har jag råkat glömma den här t-shirten hemma hos någon?! :O
(saknar även en röd/grön-rutig sjal)

Ja, vet inte riktigt varför, men jag fick för mig att starta en ny, ytterligare en blogg!
kors i taket... jag som inte äns riktigt vet varför jag har denna blogg, vad ska ja då med  en till?!

meeeeeeeeeen, den här får väl utvecklas till att bli flumblogg, med onödigt långa inlägg som typ ingen endå orkar läsa, massa osammanhängande text om div. fylleslag. jo viss är det lite småkul ibland? alla dessa galna upptåg? ;)

men jag har ju även en del andra kvalitéer, där tillhör min kärlek för godis och musik och andra konstiga tankar som dyker upp när man sitter uppe natt efter natt, sover bort större delen av dagarna och inte igentligen gör något med sitt liv som många brukar uttrycka det.

tex. att dagens höjdpunkt är att dricka kaffe medans någon kommer hem, så att man kan bläddra igenom tidningen eller reklamen som kommit. ja, DET är höjden av spänning i en arbetslös, hemmaboende, väntandes liv!

här är den iaf:
http://theverybestof.blogg.se

jag har även lagt in en liten musikspelare på båda bloggarna :) OCH nu har jag även lyckats ställa den så att det inte spelas upp automatiskt ;D

PEACE

För den som inte har förstått, vi hade det riktigt najs i Marocko, Agadir. SÅKLART :)
Och nej, vi åkte inte dit för att supa skallen av oss med massa andra turister och sen ligga helt utslagna halva dagen efteråt, för alkoholen och alla såna galenskaper förföljer oss hemma.
Vi tog det bara lugnt och promenerade runt i staden hela dagarna, inga speciella planer, ingen stress osv..
Vi hade en riktigt härlig vecka och en del bilder finns på

bilddagboken:
http://redheaddotcom.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&albumid=173813

&

facebook:
http://www.facebook.com/album.php?aid=80096&id=713261931&l=0844e

http://www.facebook.com/album.php?aid=80099&id=713261931&l=4cd6b

tyvärr känns det redan som att vi redan varit hemma i ett halvår... men ja ändå..

 





I lördags så jobbade jag faktiskt! Sjukt härligt var det! Jobbigt som fan såklart, men när jag väl blir tillfrågad att jobba så fylls jag av sånt adrenalin och bli nästan löjligt posetiv ;)
Serverade åt folkpartiet som hade någon slags kongress på konsert&kongress hela lördagen. Från kl.9.00 på morgonen till 23.10. Lite sliten som man kanske förstår. Men sjuuuuuuuukt najs! :D
jag klippte första duken för kort, men de löste sig endå. vände servetterna med spetsen åt fel håll, men det var ju bara att gå tillbaka och vända dem rätt igen. missade att sop-konteinern stod nersänkt och att det var som en glipa mellan betongavsatsen som mans tog på fram till konteinern så jag ramlade och slog mig rätt reält. råkade sätta på larmet när jag var ute och tog luft medans en massa rökare stod utanför, bara för att jag inte stängde till dörren ordentligt.
Men visst överlevde jag även allt detta! ;)

här följer en liten fortsättning på Marocko-resan i form av ett par citat som vi skrev på en servett

"Jag skulle kasta den här på din mat om det inte var så att jag ville ha mer av den!"
-Annika, vars tallrik bestod av ett par asfula fiskar som vi höll på att larvade om, och så tyckte hon att min mat var godare så hon åt upp det som jag inte orkade.

"Hon borde vara nöjd, hon fick ju för fan ett tuggummi!"
-Jag, efter att en liten flicka kommit och skrämt oss på vägen hem en kväll, hon tiggde pengar men vi hade inga mynt och dessutom är det inget bra att ge pengar till folk som tigger igentligen. ...och visst såg jag hennes suktanden eftger det enda som jag hade i min ficka.

"Ass.....hole....!"
-Annika, som ropade efter nån liten kille som hade kommit upp cyklandes bakom oss och tagit mig på röven när vi var ute och gick.

-Du kan vara hans flickvän!
-Du kan vara patetisk!
-Du kan vara paté!
allmänt flum på vårat rum


:)

Jag hade pratat med ett par vänner o hur himla skönt det skulle vara att bara dra iväg någon stans, bara sticka bort från allt, allt allt för en vecka. Många håller med att man blir så in i helvete trött på allt mörker, grått, slask, kyla, stress, beslut, människor, jobb.... och framförallt all ångest som det alltihopa innebär!

Sagt och gjort, den 3/2 pratade jag och Annika allvar om detta och insåg att det faktiskt är NU, när man är ung, utan igentligt fast arbete och andra div. "plikter" som man faktiskt KAN släppa allt också och bara dra iväg ett tag, bara för sin egen skull.
Vi gick till någon resebyrå, bara för att kolla lite.. vad det kunde kosta och vart det äns var någelunda varmt osv... Efter någon timma så gick vi därifrån med varsitt brett léende på läpparna, vi hade helt spontant, på fläcken bara bestämt oss och bokat varsin resa till Marocko!
..en vecka senare efter att jag varit på möte på arbetsförmedlingen satt vi två på en swebuss mot stockholm!
Väl där uppe handlade vi lite käk, some dricka och tog oss ut till nått ställe (tror att det var Årstad?) där vi iaf blev uppmötta av Martin (min reseledarkompis). Vi drog hem till hans polare Åkes lägenhet, Åke var en riktigt kul prick och han fyllde även år så de skulle dra ut på nått ställe frammåt kvällen -pojkarna och då passade de på att bjuda med oss såklart!
Till saken hör att även Annika hade tänk hälsa på två killkompisar och vi insåg att den ena av hennes polare -August märkligt nog bodde på samma gata som Åke! ...därför passade vi såklart på att springa över till honom och säga hej!
Några fler av Martins&Åkes polare dök upp, sedan drog vi tillsammans in till stan'. Där vi fick stå i eeeeevigheter och vänta på att få komma in på nått ställe som heter Baba Sonic, men eftersom vi var i så trevligt sällskap så hade vi kul där ändå och Annikas andra kompis -Nicolaj hann komma förbi och prata en stund medans vi stog i kön.
När vi väl kom in så var det rätt mycket folk, men det var endå ett mysigt ställe (dock var toaletterna grose!) men vi överlevde o hade en oväntat kul utekväll. Sedan fick vi ruuusa för att hinna med vårat tåg som skulle ta oss till Arlanda mitt i natten för bara 45kr, Annika kom på att hon var väldans godissugen så vi sprang in på nån 7-eleven o köpte godis..... resten är en helt annan jävligt rolig historia.....
Aja, tillslut, efter en väldans massa om och men (hahahahahah) så anlände iaf två trötta och fulla tjejer på nedgång till Arlanda. Vi hittade en ledig stenbänk som vi delade på, vi låg åt varsitt håll med våra huvuden på mitten och våra jackor som täcken. Vi hade även kopplat in Annikas mp-3 till ett par batteridrivna högtalare. Sådär låg vi och försökte sova medans vi lyssnade och sjöngmed i härlig musik! :)
Det var trevlig, men väldigt väldigt kallt eftersom att stenskivan som vi låg på bara kylde ner oss hela tiden.. men men, det var som sagt trevligt! Frammåt halv 5-tiden vaknade vi till och jaa, om vi mådde bra skulle jag nog ljuga mestadels...
Iaf  så frös vi massa fortfarande och jag fick nått slags ryck så jag började hoppa och sprang sen fram och tillbaka längs med alla incheckningar. Då blev jag varm och fick upp pulsen. Vi var peppade till max, trots att vi båda var aströtta och mådde rätt piss. Våran incheckning hade öppnat så vi passade på att bli av med bagaget och ta oss upp mot gaten. Där utanför var det betydligt bättre uuuuunderbara soffor! Vi slog oss ner i en och somnade om. Efter ett tag så vaknade jag till och blev med äns ganska nyvaken, -Annika, Annika! Vakna! ..Klockan är 7!! :O vårat flyg skulle avgå 7.35 så det var på tiden att vi vaknade till!
Men visst kom vi ombord fin, fint!
och sen att vi kanske mådde mer eller mindre si&så och kanske ett par spyor på flygtoan och att en av oss inte kunde äta någon mat och inte visste var hon skulle ta vägen är en annan femma....

 Men visst är hela den här historien sååå värd att minnas! :D
fortsättning följer...

Ja, jag vet att jag har blivit helt förslappad med den här bloggen.. iof så har jag aldriglovat någon att ta den särskillt serriöst heller.


Iaf, ett par dagar efter att jag varit på mönstringen så skrev jag under papprena och skickade in dem, så nu finns där ingen återvändo! (stavningen ser knäpp ut? whatever...)
Detta beslut känns jävligt bra och moget på ett sätt, jag har ju faktiskt nämligen bestämt mig för att ta tag i "någonting" i mitt för tillfället alldeles förslappade liv. -Jag ska slungas in i nästan ett helt år av fasta rutiner, hårt slit och tillsammans med x antal andra följa andras order in i det sista. Jag har för en gångs skull någon slags plan och kan svara vad jag igentligen gör/ska göra med mitt liv. (som folk brukar kalla det, men de menar väl vad jag gör för något, någelunda vettigt som man också ska ha belägg för om dagarna. för att tjäna mitt uppehälle, för att över huvutaget ha en egen framtid framför mig, för att tjäna pengar. eller hur jag tänkt gå till väga för ATT tjäna pengar, för det verkar vara det som det mesta går ut på och det ända som folk bryr sig om när de frågar "jaha, och vad håller du på med då?") Iaf, det känns sjukt bra att veta att jag nu faktiskt SKA göra något i ca. ett år framöver så att jag också ioch med det kan skjuta på att lösa världens problem ytterligare ett år. Och också som ett bevis att jag faktiskt KAN ta tag i saker och ska göra något vettigt och inte "bara gå hemma" som inte verkar vara så jävla populärt i dessa dagar.
Men å andra sidan, hur i helvete, ska jag Sanna Söderström överleva lumpen? :O Jag tkr om att träna och motionera och känna träningsvärk och kämpa osv. det gör jag verkligen! ...dock så är jag är jag alldels för jävla förslappad nu, och har varit det alldeles för länge jävla-helvetes-fot-skada-som-bara-fick-fel-diagnos-och-bara-gjorde-mig-sämre-och-tvingade-mig-till-sådan-oerhörd-förslappelse-i-sex-jävla-år-och-sedan-fixades-till-på-ett-halvår. Hm, om jag inte hade skadat foten då, så hade jag fortsatt vara betydlig mer aktiv under högstadiet och gymnasiet, tex. fortsatt på boxeresicen och innebandyn. men min fot sa stopp, gång på gång.... Och sen, flera år senare är det så jäääävla svårt att ta upp träningen ordentligt igen, ett tag (för ca. ett år sen) efter operationen och när foten läkt så var ja ju på friskis&svettis ett par gånger i veckan typ hela våren. och det var helt underbart att träna igen!!! ..och det var smidigt, nära skolan  och skönt att få något annat att fokusera på än all stress med sista terminen i gymnasiet, balen, framtidstankar osv.
Sedan kom en jättehärlig, spontan sommar med massa nya bekantskaper och upplevelser! då låg träingen på paus och sen innebar sommaren en del jävla strul som tog en massa energi också. Men jag började min arbetslöshet till aug/sep. med att köra igång på friskis igen och komma igång inför mönstringen. jag tom. sprang hemma(!) jag som igentligen tycker att det är skittrisst att bara vara ute och springaaaa... MEN sen fick jag öroninflammation i fucking två jävla veckor! och var då tvungen att ta en paus med träningen, precis när jag börjat få rutin på den igen.... och skjuta upp mönstringen. Sedan hade jag inte kvar mycket energi för att orka ta tag i det där ordentligen igen. Jag hade ingen motivation till något alls i hösas. Mönstringen kom och det gick väl bra med tanke på att jag var så jävla oförberädd. Fick en ny tid för muskel/styrketestet och jag sa åt mig själv att jag jävlar-i-helvete skulle hem och gå på gym minst två ggr/veckan för att bättra på styrkan i axlar/armar/skuldror. Men som sagt, det är alltid så jävla svårt att komma igång! och gym, herre jesus. jag har aldrig gymmat i hela mitt liv! :O så det känndes extra tungt.. Men iaf, det var lite segt på den fronten ett tag, sen började jag åka med robin(broberg) eftet att han slutat jobbet i stan så plockade han upp mig vid vägen två eftermiddagar/kvällar/vecka och vi körde nån vända på gymmet. Sure, att gå på gym är verkligen inte min grej riktigt, men jag var där och körde på endå! ..men sen vart det juluppehåll och det vart inget tränat på en hel jävla månad, alltså så bröts mina träningsvanor ytterligare en gång.... Sedan vart det januari och jag insåg att det inte alls var långt kvar innan jag skulle tillbka till Kristianstad! hade ångest. för jag visste att jag borde och igentligen kunnat tränat så jävla mkt mer... den ångesten gjorde också att det blev extra svårt att börja ta sig till gymmet och komma igång igen. och denna gången ensam. vet inte var bröderna broberg tagit vägen.
Slutligen satt jag iaf den 27 januari på tåget ner mot Kristianstad igen. Jag hade så sjukt ont i magen och mådde så jävla illa -prestationsångest, så bara hej-jag-skjuter-mig. Men fan i helvete att jag klarade det ändå! :D och det känndes sjukt bra! ..och jag kan säga att det var mkt tack vare annika som vid det här laget nästan var arg på mig och mina fjanterier ;)
..dessvärre är jag så kort att jag inte hade många tjänster att välja mellan, men det blev som jag tidigare skrev Televapenbefäl och härromdagen fick jag ett brev med en inbjudan på informationshelg i Enköping 9-10 maj, där vi ska bli visade runt, få svar på frågor, träffa andra i samma situation + äns befäl och få hämta ut sina kängor!
Nu är det verkligen på riktigt!

...men till det andra, är lumpen verkligen min grej? mja, det kan jag ju inte veta förrns jag muckat och har "kommit ut" igen. hahah
men ändå! jag ÄR sjukt otränad så kommer jag verkligen att palla??
men å andra sidan, jag klarade mönstringen så va faaan, de betyder ju att jag faktiskt kommer att klara av lumpen, så det så!
+ att det känns bättre nu att jag vet att jag faktiskt ska rycka in, nu har jag ju ett mål med min träning vilket faktiskt  lättar upp en hel del. det ska nog bli bra det här.
Det ska iaf bli sjuuuuuukt spännande och roligt -jag har ju faktiskt valt det här helt själv, det är för en gångs skull igentligen ingen annan än jag som bestämt detta till 100%. Dock kommer det med all säkerhet också bli grymt jobigt, men det är lite av grejen med det hela. All den både fysiska och psykiska motstånd som jag kommer att stöta på
Det här är nog det bästa beslutet som jag tagit (hittills) i hela mitt liv!