jointheclub

Inatt drömmde jag något rätt konstigt som jag även minns klart nu när jag är vaken. Om det beror på en ren slump eller det faktum av att jag var ute på krogen med kajsa igår (som iof var riktigt trevligt o kul för vi har inte träffats på gud vet när) för det sägs ju att alkohol påverkar sömnen.. men men iaf här kommer den:

Jag drömmde att jag var hemma och fick telefonsamtal från Linköpings Posten (som jag fotar för ibland). Några därifrån ringde och lät aningen misstänksamma på sina röster. Det var nämligen så att jag tidigare (i drömmen) hade filmat en liten snutt av en slags intervju av någon snubbe, efter den inspelningen var det överränskommet att jag skulle lämna bandet till en annan snubbe. Snubben som skulle ha bandet var ingen av de som igentligen jobbar på LP så jag visste inte riktigt vem det var som skulle ha det. Men enligt deras direktioner så kunde det bara vara en enda snubbe där som verkade vara den personen. Så jag gick såklart fram till honom och sa typ "jag antar att det är du som skulle ta hand om bandet, eller hur?" och mannanen svaradade något i stil med "jajjemensan" eller så... Sen var ju den saken ur världen.
MEN nu så ringde som sagt LP och sa att bandet var borta och de misstänkte stark att det var jag som hade gömt/förskingrat/tappat etc. det tydligen väääligt viktiga bandet. ...så var det ju inte, jag försökte sansa mig och avärja mina anklagelser genom att förklara hur det hela hade gått till och att jag faktiskt ju hade lämnat bandet till den snubben som skulle ha det! Jag hade verkligen inte glömt bort de eller något sånt....
Men nej då, de bara gick på och gick på. Till saken hör att jag såklart var lite  chock, för vem blir inte lite ställd när en arbetsgivare ringer och är typ arg och anklagar en för stöld/förskingring?
Det var också så att jag i samband med den där intervjun hade fyllt i en egen slags intervju om mig själv som jag hade lämnat till dem på LP. Tydligen så var mina svar i det formuläret väldigt mystiska, vilket bara gjorde mig mer och mer som nån icke trovärdig typ, detta trärkte såklart deras misstankar om att det var jag som med flit sett till att de inte fått bandet. Sen hade det också varit en annan tjej där som samtidigt som mig också hade fyllt i en sån lapp och vi hade tydligen svarat förvånansvärt lika på något sätt som fick dem att tro att jag skrivit av henne och grejer med ..:s (lite knäppt är att den där tjejen är en av mina kompisars bästa kompis. Nattas kompis Felicia, av alla människor? haha :P).

Men jaa, iaf sen hade jag gått vid resecentrum vid alla bussarna och muttrat för mig själv och varit väldigt nere/arg/sur/trött pga dessa anklagelser osv...
Sendan, plötsligt. Som från ingen stans så hör jag en man ropa upp mitt namn i högtalarna och ber mig komma upp till östgötatrafikens kontor (som tydligen låg ovanför själva tågväntsalen, typ våning två eller något...). De påstod sig ha hittat mitt busskort. ..iaf så jag fick, (om man nu kunde vara ännu surare?) gå dit helt enkelt. Och när jag kommer upp där sitter typ östgötatrafikens chef bakom ett skrivbord, någon man mittemot honom, en litten kille i min egen ålder på en stol brevid skrivbordet vänd mot mig och en kille i 30-års åldern brevid. Alla ler mot mig och på den motsatta väggen är ett stort fönster med utsikt över tågväntsalen.
...Iaf så såger östgötatrafiksnubben att Mr.Smith hade hittat mitt busskort, så nickar han mot 30-åringen (som för övrigt såg väldigt sunkig ut...) varpå Mr.Smith ler och håller fram mitt busskort... Men sen skrattar han till lite och ber mig titta efter, för att själv verkligen se att jag hade tappat busskortet.... Och när jag öppnar min slimcase/korthållare ser jag ett legg, som det står "Mr.Smith" på. "Whaaaaaaaaaaaaaaaaaaat....`??!!!!!" utbrister jag och stirrar förvånat runt på männen i rummat som skrattar. Jag kan inte hålla borta mitt eget skratt knappt heller, men hela situationen känns helt jävla galen haha

Ja ja.... sen typ vaknade jag. Knäppt? :P