jointheclub

yes, i måndags kväll drog jag till anna i åserum, orkade inte sitta hemma.
när ja stog i deras kök senare och hällde upp en kopp kaffe säger jag:
-namän, va mysigt med hästar i träddgården!
anna och hennes morsa: -Öh, va?
-..fast va fan, ni brukar ju inte ha hästar där :S
sen rusar vi alla ut, jag fast besluten att fånga in de fem hästarna som rusade förbi, anna och katarina mest för att se va som föregick tror jag.

när vi kom ut hade de redan hunnit förbi och upp på deras ladugårdsplan, ner från vägen kommer en anfådd tjej springande och svär över att en av hästarna var ny och hade sprungit rakt genom deras staket hemma och dragit med de andra.

jag och anna hjälper henne och tar upp jakten, de har tydligen sprungit in i en annan stor hage som tillhör anna. medans hästägaren försvinner bort kommer hennes bror efter i bilen och ska hjälpa till, och så drar de bort längs med vägen genom hagen. jag och anna tänkte att vi skulle gå upp på en stor kulle i mitten av hagen för att titta och lyssna efter vildarna. vi hör inget och är väldigt anfådda så vi går ner till vägen igen och tänker bege oss hemmåt då brorsan i bilen kommer tillbaka och säger att syrran hade koll på hästarna nu..

han hinner bara försvinna runt krönet så hör jag och anna ljudet av hästar som galopperar i full fart och när vi vänder oss om ser vi fyra av dem komma bårtifrån vägen, samtidigt som vi pratar lugnande med dem så att de ska stanna tänker ja genomskjuta dem upp på kullen så att jag hamnar bakom dem så att de ej springer tillbaka igen.
..bara det att jag fick väldigt bråttom och springer samtidigt som jag ropar på anna att ringa adrian(brorsan med bilen) och även til gustav som var påväg dit så att de inte körde in och skrämde hästarna igen med sina bilar., och för att komma upp på kullen måste man förbi ett stort dike med och när man har bråttom hinner man inte kolla efter grästuvor att hoppa på så jag lyckas trampa ner i leran emellan och när foten kommer upp igen så är den helt bar, kvar i diket är min sko med strumpa. men det fanns ingen tid att förlora. strax då har vi/anna lugnat hästarna så att de bara lunkar lite längs vägen för att sedan stanna och beta gräs en bitt upp, då ropar jag åt anna att försöka hitta och ta min sko medans jag tar hästarna (eftersom att jag har mer hästvana än hon).

jag kommer lugnt fram till hästarna ungefär samtidigt som adrian och jag greppar två av dem och börjar lugnt gå bortåt vägen, efter mig kommer adrian och även anna som säger att hon inte kunde hitta min sko... när vi kommer tillbaka till annas ladugårsplan igen möter vi gustav och han tar över en häst. sen går vi tillsammans, jag med ena foten barfota och en häst i den andra, anna, gustav med en häst och adrian med två bortåt grusvägen mot hans stall. för att komma dit måste man gå en rätt lång (tyckte jag iaf) och slingrig grusväg, fast sista biten genade vi över ett kallt och blött fält. det var iof skönare än att gå på gruset. men det var så kallt att foten domnade. men men, det var en upplevelse så jag var pumpad med adrenalin så det var inte så farlig att gå där halvbarfota ändå :)



när vi släppt in hästarna i deras boxar ser vi syrran komma en bit bort på vägen med den sista häsen med, så genar vi helt över åkert pch kryper under lite staket så är vi tillbaka inne i hagen igen där vi går fram o ska leta efter min sko. först hittar vi den inte, sen tycker anna att de ser ut som att jag hade gått på ett visst ställe iaf och dör dyker gustav ner med handen och upp igen med min fd. sko i handen :) hahaha. den såg ut som en stor blöt lerklump, stackrs stackars mina små skor :(

..men men, klockan hade hunit bli mkt och vi skulle upp tidigt så det var bara att borsta/torka bort de värsta o sen försöka skölja av den under en gamal kran, ställa på tidningspapper och hoppas att den skulle bli nådelunda ren och torka.



och visst, gick upp vid fem typ på tisdagen, trädde i skosnörerna som jag hade tagit ur vid "rengörningen". de var rätt okej och hade nästan torkat. så blev det en bra dag av den dagen också :)